Foto: Jennifer Martin

”Hej Frida Lönnroos,
Du har nu fyllt 20. Grattis. Du räknas ännu som ung, men inte som ungdom. Du är halvvägs till 40, och Du har levt nästan en fjärdedel av en genomsnittlig livslängd. Dags att bli vuxen.
M.v.h, Åldersångest”

På dagen jag fyllde 20 kom ångesten som ett brev på posten. Eller ja, kanske det kom dagen efter – på själva födelsedagen hade jag fullt upp med att sova bort nattens festande, och sedan ha kalas hemma för släktingar. (Jag är ganska obekväm med att fira mig själv med släkten, men vad gör man inte för presenter och pengar (till och med låter konfirmera sig)).

Att börja fylla år enligt ett nytt tiotal känns konstigt. Kan inte fatta att jag för fem år sen var 15, och att jag om fem år kommer vara 25. Att fylla 20 har alltid känts så avlägset på något sätt, som att jag aldrig skulle bli så gammal. Nej, tjugo är inte gammalt, men det känns som en början på något. På vuxenlivet, och på åldrandet. Är lite rädd för att åldras och bli gammal, och jag är verkligen inte bekväm med döden heller. (Snarare livrädd.) Därför undviker jag att tänka på sådant så långt det går.

Vad jag däremot tål att tänka mera på är mina mål i livet. Jag tror på listor och jag tror på målsättning (hej Blondinbella!) Så det här får vara min lista tills jag fyller 21. (Hjälp!)

Frida 20 år:

– Tycka om mig själv (ööh okej, älska mig!)
– Ta hand om mina relationer med familj och vänner
– Inte vara avundsjuk på andras liv utan göra något åt mitt eget om jag är missnöjd med något
– Tänka själv och inte lyssna så mycket på vad andra säger
– Bli bättre på att vara i grupp
– Inte tänka så kritiskt om nya människor
– Säga vad jag tycker vid diskussion
– Bli bättre på att göra spontana saker (hur blir man mer spontan? Är usel på det.)
– Vara bra ägare åt Sally, min ljuvliga fåniga kanin!
– Inte tro det värsta om allt
– Inte skjuta upp saker så mycket
– Hitta en bra balans i livet

Men förstås, att bli äldre har ju sina goda sidor också.  Jag älskar ju till exempel att bo tillsammans med min pojkvän, kunna planera mitt eget liv och känna mig självständig. Men jag älskar också att vara hemma med familjen ibland och få omtanke (uppmärksamhet och mat). Dock gör det här med två hem att jag ibland känner mig lite halv- mitt gamla liv med familj och bästa vänner finns på ett ställe, medan mitt nya, egna liv på ett annat. Nå, i alla fall får jag det bästa av de två världarna.

Och trots allt gillar jag ju ändå mitt liv som det är nu. Har en ganska bra balans. Gör det jag vill, skiter i det som inte känns bra. Jag är ju ändå ganska ny med att leva, om man tänker logiskt. Skall därför försöka att inte ålderskrisa mig alltför mycket, utan försöka leva mitt liv och njuta av det. Kom igen om tio år så ser vi vad jag säger då…

//Frida Lönnroos är mediastuderande som i december kom på andra plats i De Ungas Akademis fototävling med temat Respekt. Fridas bild hade namnet Självrespekt.