”Njut medan du är ung”, är antagligen det mest uttjatade ordspråket som gäller ungdomen – men en bra öppnare till temat ungdom.

Allt flera ungdomar mer eller mindre tvingas till att bli vuxna förrän de ens har kommit till och kommit ur gymnasiet. Det verkar som barndomens glädje och lätthet numera är en börda. Men hur är det egentligen? Borde barn få vara barn tills de kommer högre upp i åldern? Och kan man eller får man ännu njuta av ungdomen?

Ungdomen är en intressant period i livet då man befinner sig i ett läge mellan barn och vuxen. Det blir svårare att på släktfester veta om man skall sitta i de vuxnas bord eller sitta med de yngre och mindre. Skall man skåla med skumpa eller med Pommac? Personligen kan jag säga att det som är avgörande är ens egen inställning. Ögonbryn kan höjas i förvåning av ens val, men låt gå. Om det är dags att sätta sig ner bredvid sin morfar vid middagsbordet och ta del av ”de vuxnas diskussioner”, så är det så. Själv är jag lyckligtvis del av släkter där barnen och ungdomarna sitter med de vuxna och deltar aktivt i diskussionerna.

Men tillbaka till ordspråket. Min ena fråga som jag ställer är: Får man inte längre vara ung fastän man än inte är vuxen? Har vi så bråttom att man inte längre får unna sig lyxen att leva sitt liv som ett barn? Inte barnsligt, utan som ett barn. Det verkar som om man ställer en sådan press för ungdomar att de skall bli äldre, att man helt glömmer bort att kanske ungdomarna inte ännu är färdiga att stiga in i vuxenålderns rampljus. Allt flera ungdomar känner sig av en form av prestationsångest där man alltför snabbt måste tillämpa sig till de vuxnas värld. Det här tar ju ifrån ungdomens njutelse. Vem njuter av sin ungdom när de så snabbt som möjligt måste bli vuxen? Är det ens hälsosamt? Kan det här möjligtvis vara en av faktorerna till att en stor del av dagens ungdom mår mentalt och psykiskt uselt? Det är ansträngande att hänga ikapp med takten i den stora yttre världen utanför skolvärldens skyddande murar. Det är svårt att bli del av den starka forsen som vuxen världen är.

Att bli vuxen är skrämmande och när det hela kommer igång går allting snabbt framåt. Men att bli vuxen är någonting som sker under hela livet. Allting händer inte på en enda gång. Att växa upp är en process, en upplevelse som man helst vill minnas som en gyllene tid – inte som en tid av nervöstsammanbrott, gråt, blod och dålig hy. Och trots pressen utifrån skall man ta sin tid, tänka efter och njuta av livet i sin helhet – inte bara sin ungdom. Trots att många anser att ungdomen är den ljuvaste av alla tider.

// Rebecca Sandelin, studerande vid Gymnasiet Lärkan